Under årens lopp har jag deltagit i ett antal avtackningar på olika arbetsplatser. Antingen i samband med att folk har bytt jobb eller gått i pension. Ibland har det varit sorgligt på så vis att knappt ingen bryr sig. Nästa möte pockar på uppmärksamhet och då verkar inte 10, 20, 30 eller 40 års engagemang förtjäna någon större vördnad.
Visst slukar och sluter sig havet när ett skepp sjunker. Till synes återställer sig ytan och ett nytt skepp kan segla fram. På så vis är ingen oumbärlig. Världen går inte under. Men samtidigt är varje individ oersättlig. Alla är unika. De ringar på vattnet som skapas innebär en påverkan i all oändlighet. Varje människa är evig.
Dessvärre tycks alla vara utbytbara som slit och släng. En människa ersätts av en siffra i en databas/excelark. Vi avhumaniserar och reducerar oss själva till det moderna ordet ”resurs”. Kapitalism och maktkåthet styr. Till och med det demokratiska socialistpartiet har tappat rodret. Olof Palme måste vända sig i graven.
I varje ögonblick föds vi och skapar världen. Vi är inte brickor i världen. Världen finns inom oss. Det är våra val som allting faller ner på. Handling är vad det handlar om.
Ingen är oumbärlig, var och en är oersättlig.
