Ibland används begreppet ”powerpointnivå” för att symbolisera något inom en organisation som ännu bara finns som grova penseldrag. Det kan vara en konceptlösning, t.ex. en skissad ny bilmodell, som ännu saknar det arbete som krävs från ax till limpa för att realisera idén. I rådande samhällskultur är det också fler och fler som jobbar med byråkrati på denna nivå och gör karriär i en intern cirkus utan värdeskapande. T.ex. har antalet polisanställda ökat på sistone samtidigt som antalet poliser i yttre tjänst har minskat…
Men för att uppleva livet behöver vi göra släppet från ”powerpointnivån” och dyka ner i gyttjan. Det är i gyttjan vi finner oss själva. Det är också där de mellanmänskliga trådarna finns som binder oss alla samman till en stor helhet.
Gyttjan gör sig påmind ibland. Den sitter fast under skorna när vi vandrar iväg på asfalten. Hur mycket vi än önskar något annat så är det ändå något i ljudet av fotstegen som är störande. Det går förstås att ignorera att ljudet inte låter som vi önskar. Periodvis gör också distraktionen från aktiviteterna i livet att ljudet inte uppfattas. Men det vill inte gå bort.
Det är i gyttjan det blir på riktigt. Det är i gyttjan det levande finns. Livet är gyttjan.
