Vart jag mig än i världen vänder mig så förföljer du mig. Ibland märks du inte alls och ibland är du högljudd. Jag gillar inte när du låter. Du ger mig skuldkänslor. För att döva dig tar jag till olika trick såsom alkohol och överdriven mängd aktiviteter.
Det är inte bara mig du förföljer. Du förföljer alla människor. Vi skulle klara oss utan både lagbok och religiösa skrifter eftersom du är vår ledsagare. Jag tror din grundton ser likadan ut för oss allihop, men det kan finnas vissa mindre frekvensskillnader.
Du är för mig ett ”bevis” på att det finns något större. Något vi inte kan se men som vi kan välja att tro på. Kalla det hopp, kalla det tro, kalla det kärlek, kalla det Gud, kalla det vad du vill. Tack samvetet för att du finns.
