En dag vaknade jag upp och kände att det är lärare jag ska vara. Genom organisationen Teach for Sweden blev jag också lärare via en fantastisk, om än tuff, tvåårsresa. Även om jag alltid trivdes som fisken i vattnet i klassrummet drabbades jag under mitt andra år av tvivel huruvida det verkligen är lärare jag ska vara. Det handlade om att det blir en hel del arbete på kvällar och helger, sannolikt var jag också påverkad av att jag då precis hade gått igenom en skilsmässa och det handlade kanske lite om lönenivån också. Därutöver fanns ett par aspekter till som skapade tvivel i mig.
I somras fick jag min lärarexamen, men i augusti började jag nytt jobb inom ingenjörs-/projektledningsbranschen. Första dagen går jag ovetandes till mitt nya jobb men det som händer är att luften går ur mig fullständigt. Jag går rakt in i en betongvägg. Känslan som fullkomligen ramlar över mig dag 1 är att jag är på fel ställe. Att jag ska inte vara här, utan i klassrummet. Det är helt enkelt en del av mitt levnadsöde att vara lärare.
Så på söndagen, min första arbetsvecka, kollar jag lediga lärartjänster. Samma dag kom tecknen; Jag ska ringa mobilsvaret och när jag börjar knappa in numret på telefonen så ”gissar” telefonen att det är en viss person jag vill ringa i min telefonbok. Denna person var min handledare under mina två år som lärare i Rolfstorp då jag samtidigt stod under lärarutbildning. Just denna person hade jag precis tänkt skulle vara min referens i kommande jobbansökningar. Därefter åkte jag till gymmet och stötte på två elever som jag hade i min mentorsklass i Rolfstorp…
Förra veckan sa jag upp mig och den 30:e november (på min 42-årsdag) börjar jag på Kunskapsskolan i Varberg som lärare på högstadiet inom matematik, NO (biologi, fysik, kemi) och teknik. Jag ser med både glädje och spänning fram emot detta.
Ofta får jag frågor om lönen som lärare. Pengar har efter mitt andliga uppvaknande, för några år sedan, tappat väldigt mycket i betydelse. Samtidigt är det klart att det ändå finns en viss medvetenhet med tanke på att jag är enda vuxen i hushållet, med barnen varannan vecka. Men lönen var aldrig någon större drivkraft när jag lämnade skolvärlden tidigare i höstas. När jag nu byter jobb och övergår till att vara lärare innebär det en månadslön som är 10 tusen kronor lägre. Men jag tror ändå jag kommer få ihop livet på ett bra sätt. Jag vill åka på en skidresa varje år med kidsen. Padel och golf kommer jag säkert vilja fortsätta spela, liksom lite besök på gymmet, och jag utgår från att barnen vill fortsätta med sina sporter. I övrigt efterfrågar jag inte så mycket i livet när det gäller det materiella. Jag kommer fortsätta att köra omkring i min Toyota från 2006 så länge det funkar att lappa och laga inom rimliga gränser.
De tvivel jag tidigare brottades med betraktar jag nu på ett annat sätt. Det finns ett syfte; att tjäna samhället och ungdomar på väg in i vuxenvärlden i en tid som kan upplevas som både tom, förvirrande och brutal. Att vara lärare är nog helt enkelt ett kall, en identitet, och den slår man inte av eller på.
