Ibland kommer de. Tankarna som är onda. Tankarna vi skäms över. Ibland är tankarna verkligen helt galna. Kanske försöker vi skingra tankarna genom att tänka på något annat. Men så – pang! – ploppar de upp i huvudet igen. Tankarna är emellertid något som förenar oss människor. Vi har alla tankar som vi… eeh… förundras över.
Hur uppkomsten av tankar i hjärnan går till är outgrundligt. Men miljön vi växt upp och lever i, i form av kultur och tillvaro, tillsammans med händelser som gjort intryck, påverkar säkert. Kortvarigt kan vi styra tankarna men vi kan inte kontrollera dem. Däremot kan vi välja vilka slags tankar vi ger näring.
Det är inte dumt med lite distans till det som händer i cirkusen i hjärnan. När vi kan betrakta våra tankar och förundras över dem tenderar vi också att inte ta oss själva på lika stort allvar. Vi är inte våra tankar.
