Första sidan skriven

För ett par veckor sedan var jag och barnen i Åre på fjällsemester. I många år har vi varit i Sälen men i år provade vi något nytt. Det är lätt att bli kvar i det man känner till. Det skapar en känsla av trygghet men dilemmat är att tryggheten också kan kväva oss. Att barnen nu är så pass stora gör det också lättare att testa nya ställen. Det okända kan innebära en känsla av rädsla i oss men om vi tar oss över tröskeln vill det gärna bli bra. På andra sidan väntar nya upplevelser, minnen och berättelser.

Resan började med tåg från Varberg till Göteborg. Sedan väntade det spännande nattåget som tar 13 timmar på sig. Poängen är att man sover bort de flesta timmarna. Övriga timmar var det mysigt med en egen kupé där vi åt något gott och pratade om ditten och datten. Varje sovkupé har tre sängar i en slags våningssäng. Vi somnade allihop som stockar och sov gott hela natten i ett tåg som snabbt vaggade oss till sömns.

När gardinen drogs bort för fönstret på morgonen var det 70 cm meter snö i naturen utanför. Det blev därefter ett härligt äventyr med skidåkning på dagarna och mys på kvällarna. Fjällmiljön är verkligen som balsam för själen. Man lever sitt underställsliv och somnar gott på kvällen.

Under veckan i Åre tog jag mitt första steg i en dröm som jag burit på under en tid. Drömmen är en nyans av det författarskap som jag får utlopp för på den här bloggen. Mer konkret handlar den om att skriva en bok. I Åre skrev jag första sidan, och sedan blev det några till när jag väl öppnade portarna.

När jag ser tillbaka ser jag alla tecken på att författarskapet funnits i mig hela vägen. I svenskan på gymnasiet skrev jag en uppsats där jag citerade existentialisten Jean-Paul Sartre. Nu, sisådär 25 år senare, är den typen av filosofi mer aktuell än någonsin för mig. Uppsatsen ligger i någon byrålåda i huset och bär med sig något genuint och fint.

Cirkeln vill gärna slutas. Livet är ingen resa från punkt A till B. Det är en dans utan start eller mål. Att börja leva ut drömmar är något fantastiskt. Dessvärre sätter vi ofta inre bojor på oss själva. Vad finns det egentligen som hindrar oss? Egentligen?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.