På senare år har jag intresserat mig för mystik. Eller ”intresserat mig för” är inte rätt uttryckt. Det är inte nog uttryckt. Jag känner att det finns något bortom det uppenbara, något bortom det gripbara för våra sinnen, något bortom det naturvetenskapliga. Vi ser toppen av ett isberg och därunder finns det omedvetna, det stora och mäktiga.
Mystik skulle man kunna säga är en filosofisk åskådning där man har en andlig betraktelse. Livet genomsyras av det gudomliga. Själen står i centrum, inte kroppen. Fokus ligger på det inre, inte det yttre.
Kopplat till alla världsreligioner finns anhängare av mystik i olika utsträckning. Inom islam har denna inriktning ett eget namn; sufism. Sufiböckerna innehåller små fabler som inkluderar en man som heter Mulla Nasruddin. En berättelse handlar om den dag när Mulla kröp omkring på alla fyra på gatan och letade efter något.
En vän kom fram och sa: ”Mulla, vad letar du efter?”
Mulla: ”Jag har tappat min nyckel.”
Vännen: ”Åh Mulla, det är förfärligt, jag ska hjälpa dig att hitta den.”
Vännen började också krypa omkring på alla fyra, varefter han sa:
”Mulla, ungefär var kan du ha tappat den?”
Mulla: ”Jag tappade den i mitt hus.”
Vännen: ”Varför letar du då efter den här?”
Mulla: ”Därför att det är ljusare här.”
Vansinnigt roligt tycker jag. Ack så pricksäkert!
Ofta lever vi i tron att svaren finns därute i ljuset där de är lätta att upptäcka. Men hur ljust det än är, och hur mycket vi än letar, finns inga svar där. Det finns bara distraktioner som tillfälligt kan vara skönt att låta sig fångas av. Men det är bedrägligt, ungefär som att kissa på sig. Det blir varmt och skönt en stund, sedan blir det bara kallt och obehagligt.
Vi kan klättra uppför Mount Everest. När vi når toppen blir det säkert en stunds tillfredsställelse. Sedan kommer tomheten. Det vi trodde fanns där visade sig vara något vi lurat i oss själva. Det enda, eller rättare sagt de enda, som finns där är vi själva. Vi står där med all vår rädsla, ensamhet, förvirring, föreställningar och knasiga idéer.
Allt finns inom oss. Precis allting. Men det är mörkt därinne och skrämmande. Dessutom undervisar oss ingen hur vi ska ta oss an mörkret och djupet inom oss själva. I skolan handlar det ju om att lära oss matematik. Dessutom gör strukturerna i samhället allt i sin makt för att fokus ska hamna på det yttre. Men till syvende och sist finns bara en väg att gå och den vägen är inåt.
Sök inte svaren utanför dig själv. Lev frågorna inom dig.
