Idealbilden är ofta blå himmel och gnistrande solsken. Men skulle vi verkligen vilja ha det så dag efter dag? Sakta men säkert skulle vi ta det fina vädret för givet och det skulle inte upplevas på samma sätt. För att sätta värde på det fina vädret behöver vi uppleva dåligt väder emellanåt. Men viktigare än upplevelsen är att utan regn kommer världen att förvandlas till en torr öken. För att något ska växa behövs regn.
Ibland i livet blir det jobbigt. Vi åker ner i källarläge eller upplever att vi trampar sirap. Det är då lätt att ta till någon aktivitet som distraherar oss och lättar upp sinnet. Vi flyr från de jobbiga känslorna vilket innebär att vi flyr från oss själva. Fokus hamnar på det yttre istället för den inre resan. Det är först när vi möter oss själva och orkar sitta med vårt mörker som vi kan växa som människor. Vi ska vara tacksamma för motgångarna. De är faktiskt roten till framgången.
Alla träd har fått både sol och regn vilket gjort att rötterna vuxit sig starka. Trädet välter därför inte när det börjar blåsa. Det står stadigt när oväder drar in.
