Det går emot all logik men ändå är det rätt. Vi kan inte förklara det men ändå är det självklart. Det är en osynlig kraft som drar oss dit vi hör hemma. Ibland kallar vi det att följa vår magkänsla och ibland att följa vårt hjärta. Intuitionen följer inte några regler eller excelark, den är en urkraft från djupet. Detta djup kan vi bara se toppen av, resten ligger bortom vårt medvetande. Det omedvetna, där under toppen av isberget, är både ofantligt, fantastiskt och hoppfullt.
Ibland när någon säger något får vi en känsla av att det inte stämmer. Det skulle kunna vara någon som berättar om varför du inte fick jobbet du sökte. Samtidigt som ord strömmar ur munnen på den andre känner du att den verkliga anledningen är något annat. Din intuition märker att det läcker mellan in- och utsida hos personen du samtalar med. Du litar inte på den här personen men kan inte alltid i ord förklara varför.
Intuitionen inkluderar allt i hela världen och den är omedelbar. Logiken däremot plockar bara in valda delar och tar tid på sig när vi vrider och vänder på saker och ting. Ibland har vi blivit formade så att vi måste ge hjärnan lite tid att processa det hjärtat redan bestämt. Det vill säga; vi följer intuitionen men behöver någon slags hängslen och livrem.
Intuitionen är en inre röst som visar vägen. Men om vi hela tiden distraherar oss med olika aktiviteter tar vi oss aldrig tid att lyssna inåt. I tystnaden träder vägen fram som vi tar nästa livssteg på. Men även om vi hör den inre rösten kan det hända att vi förnekar den. Det är mänskligt att känna rädsla eller påverkan av gamla sår. Emellertid finns bara en sann väg, känner vi rädsla finns det tusen.
