De fyra storbankerna i Sverige har i många års tid gjort en samlad vinst på över 100 miljarder kronor år efter år. Bankerna tjänar djävulska pengar på bolånen. Bilden visar bruttomarginalen (källa: Finansinspektionen), d.v.s. bankernas faktiska utlåningsränta minus deras finansieringskostnad. Detta är inte samma sak som vad bankerna netto tjänar på bolånen eftersom de har ytterligare kostnader för att driva sin verksamhet. Men bankerna har just nu alltså en bruttomarginal på 1,40 %-enheter på bolånen. Om vi i ljuset av det betraktar vad gemene man betalar för sitt bolån inser man att bankerna skrattar hela vägen till banken…
Som samhällsmedborgare har vi ett val att göra. Somliga sätter sig inte i klorna på bankerna. Förre statsministern Göran Persson sa:
Den som är satt i skuld är icke fri
Samtidigt lever vi i ett samhällssystem där kapitalismen härjar. Pengar borde vara ett litet stödhjul i våra liv i form av transaktionsmedel så vi slipper byta ägg mot en snickartjänst. Men istället har ekonomi kommit att bli navet runt vilket livet kretsar för många människor.
Själv är jag en av de som valt att sätta mig i skuld. Dock rann nyligen bägaren över gällande den bank jag använt mig av i hela mitt liv. Jag upptäckte att månadsbeloppet som dras för bolånet var högre än vanligt. Därför tog jag kontakt med min kontaktperson på banken. Svaret jag fick var att rabatten på bolånet bara ligger kvar i ett år. Detta är en följetong som jag varit tvungen att säga till om vid ett flertal tillfällen. Banken har då hävdat att de manuellt måste lägga in rabatten med jämna mellanrum. Alla vet att listräntan är en fiktiv siffra som ingen betalar men om man som kund inte är uppmärksam kommer banken att plocka bort din rabatt. I det här fallet valde de att bara plocka bort en del av rabatten, de tog alltså inte bort hela rabatten, men de vägrade efter påpekande att återföra rabatten. Jag framförde då att min ränta inte var marknadsmässig genom att peka på vad andra aktörer erbjuder. Banken gjorde då ingen ansträngning att mötas överhuvudtaget, inte ens med en hundradels procent, utan tackade för den tid som varit om jag skulle välja att inte acceptera den i mina ögon höga räntan.
Min gamla kontaktperson på banken gick i pension för ett par år sedan. Vi kände varandra och det fanns trådar av lojalitet emellan oss. Den nya kontaktpersonen och jag känner inte varandra och då blir man lätt ett objekt, en ruta i en databas, i det kapitalistiska systemet som aldrig blir mätt. Tankesprånget till den utbredda psykiska ohälsan i samhället blir då för mig inte stort. När vi alla är utbytbara objekt, på flera plan i samhället och livet, kommer tomheten som ett brev på posten.
Nu har jag flyttat mitt bolån till en annan aktör. Ungefär en fjärdedel (25 %!) av kostnaden för bolånet kapades då bort. I detta nu flyttar jag också lönekontot varpå jag snart kommer att stänga ner mina ”affärer” i min gamla bank. Lojalitet är en dygd men ibland kommer man till insikt om att saker och ting inte är genuina och ömsesidiga varpå man når man en punkt där det är dags att säga hej då. Jag ville ändå stämma av vissa saker med bankens ledning så jag ringde upp VD:n häromdagen. Vi hade ett samtal i god ton där vi lyssnade på varandra. Kändes fint att avsluta ”relationen” på det sättet.
