Ibland tycks vi ha blivit programmerade att vi bara är halva och att vi ska leta reda på den andra halvan (läs kärlekspartner). Inget kunde vara mer tokigt. Vi är hela och har alltid varit hela. Du har allt inom dig. När vi inte känner oss hela börjar vi ibland leta i det yttre. Det kan kännas bra en stund, ungefär som när man kissar på sig. Först blir det varmt och skönt, sedan bara kallt och obehagligt. Enda vägen att uppnå sinnesro är att blicka inåt.
Kärlek handlar inte om att vara behövd. Det handlar inte om att vara beroende. Kärlek handlar om frihet och att släppa kontrollen för att därifrån förgylla varandras liv och höja varandra. Det kan låta som ett slitet uttryck men om vi inte älskar oss själva kan vi inte älska någon annan. Hur skulle vi? Även om kärlek och rädsla kanske är diametralt motsatta tillstånd går vi så lätt vilse och blandar ihop dessa två.
Livet går inte ut på att tro att man är en päronhalva och ska leta efter den andra. Eller att man är en halva av en fotbollsplan och ska hitta den andra halvan. Du är nog som du är och du är hel. Kärlek är två människor som är hela i sig själva och sedan dras till varandra som två magneter samtidigt som de beundrar varandra.
Jag behöver inte dig, men jag vill vara med dig.
