Jag har tidigare skrivit om covid-19-viruset och de åtgärder som samhället infört. Min ståndpunkt är att jag saknar ett balanserat samtal om allt som ligger i minusvågskålen som konsekvens av införda åtgärder. Är de verkligen rimliga? Nu tas nästa steg i form av att Europeiska Unionen (EU) inför ett digitalt covidintyg (kallas ibland också för vaccinpass eller covidpass).
Vad jag kan läsa mig till är syftet att underlätta rätten till fri rörlighet. Snyggt formulerat… Ett annat sätt att uttrycka det är att utan covidintyget kommer din rörlighet att begränsas (karantän?). För mig låter detta som att första steget nu tas in i något fruktansvärt; som ett klipp ur en science fiction-film där människan inte är längre är människa utan halvrobot. Om du inte registrerar dig hos myndigheterna och har intyg på ”rätt” covidstatus kommer du att begränsas i din frihet att röra dig över jordklotet. Jag får rysningar….
Det finns så många virus och bakterier där ute som leder till olika infektionssjukdomar. Varför är covid-19 annorlunda? Vissa år sprids och dödar exempelvis säsongsinfluensan ett par tusen svenskar. Börjar vi vandra längs den här stigen finns ingen ände på tokigheterna, avhumaniseringen av människan och knivhugget rakt in igenom människans sfär av personliga integritet. Om du inte vill vaccinera dig mot covid-19, t.ex. för att framtagningen av vaccinet gått i rasande takt, skulle man nu kunna säga att samhället svartlistar dig. Därmed inte sagt att vissa sjukdomar inte ska ha anmälnings- och spårningsplikt.
Det jag reagerar på är inte bara själva sakfrågan (ett digitalt covidintyg) med allt vad det egentligen innebär. En minst lika stor häpenhet har jag inför det faktum att det inte verkar finnas någon medvetenhet och vilja att reagera och diskutera detta. Är vi så förslavade och robotiserade?
