Solidaritet. Smaka på det. Begreppet börjar bli exotiskt i det svenska samhället. Istället dominerar liberalismen. Hur blev det så och hur kommer det sig att det gått så fort?
Socialdemokraterna har valt att offra sin själ genom att t.ex. plocka bort värnskatten mot att sitta och röra slevarna i maktens grytor. Värnskatten var en skatt fram till år 2020 på fem extra %-enheter för den del av månadsinkomsten som överstiger ca 60 000 kr. Skatt är som bekant ett sätt att litegrann jämna ut omotiverade ekonomiska klyftor i samhället. Jag kan inte se att någon förtjänar 60 000 kr i månaden (vid 40 arbetstimmar / vecka) givet att många som utgör samhällets ryggrad inom vård, skola och omsorg inte ens tjänar hälften. Socialdemokraterna hävdar att de gått med på liberala reformer för att alternativet skulle vara värre. Med alternativet menar de en annan regeringskonstellation. De hävdar att de tar ansvar för Sverige men maktfullkomligheten lyser igenom. Ansvarstagande hade varit att sätta sig i opposition och föra fram sin själ och hjärta.
I mina ögon finns bara ett socialistiskt parti i riksdagen, nämligen Vänsterpartiet. De står för värme och medmänsklighet, eller solidaritet om man så vill. Istället för att som tidigare låta sig bli utnyttjade av Socialdemokraterna har de nu valt att säga ifrån. Frågan det gällde var fri hyressättning / marknadshyror vid nyproduktion. Om en sådan idé blir verklighet är det början på det sluttande planet där Sverige blir ett ännu längre land med än större klyftor. Varje år byggs nya bostäder som skulle falla under detta förslag. Någonstans behöver någon ställa sig på barrikaderna och med själ och hjärta stå upp för sin tro, sin tro på solidaritet. Tack Vänsterpartiet!
Liberalismen får oss att bli en samling individer istället för ett kollektiv. Var och en ska sköta sitt och bli så oberoende som möjligt. Sverige är inte alls landet lagom utan ett extremt land där sekularisering och silverfatsmentalitet härjar. Vi tror inte på något, har en massa möjligheter till självförverkligande och behöver inte kämpa för att sätta mat på bordet. Samtidigt mår vi allt sämre i västvärlden. Men liberalismen eldas på och vi vägrar se kopplingen till avhumaniseringen där vi blir enskilda brickor i det kapitalistiska hjulet med sin ständiga tävlan. Vi blir objekt istället för subjekt och det råder en distansering i samhället.
Vänsterpartiet målas av liberalistiska krafter upp som ett extremt ytterkantsparti samtidigt som Centerpartiet vill ha det till att de verkar i den breda mitten. Inget kunde vara mer fel. Centerpartiet är ett extremt parti eftersom de tillber liberalismen med bl.a. skattesänkningar som budord. Jag vill se skattehöjningar och en stark stat/region/kommun med mer pengar till samhällets ryggrad som utför det dagliga värdefulla arbetet ”på golvet”, inte avregleringar och outsourcing samt att individen ska betala för diverse tjänster. Vänsterpartiet, däremot, verkar i den breda mitten och försöker hålla ihop ett samhälle som glider isär.
