FIRE

Akronymen FIRE står för Financial Independence Retire Early. Det har under en tid vuxit fram en slags rörelse att satsa på att skapa en så stor ekonomisk förmögenhet att man kan gå i pension långt före den traditionella pensionsåldern. Metoden är investeringar kombinerat med att leva ett (extremt) sparsamt liv.

Det finns andra uttalade visioner som innebär samma sak. Vissa pratar om att äga sin tid. De tänker sig att när man arbetar för att tjäna pengar, i syfte att kunna försörja sig, är man slav under en plikt; Man äger inte sin egen tid. Den gemensamma nämnaren, oavsett vad man kallar målet, är en idé om att det hägrar något fantastiskt om man samlar på sig en tillräcklig hög med pengar.

Men det kommer allt fler berättelser om att de som nått målet inte landar in i en rosaskimrande värld. Istället tar i många fall något osunt beroende vid. Det verkar som att det trots allt inte är så dumt att behöva kämpa lite för att därefter kunna ställa mat på bordet, åka på den där resan eller vad det nu handlar om.

Som vanligt finns flera olika nyanser i detta. Jag tror inte vi fått vår fantastiska stund på jorden för att arbeta livet ur oss, men samtidigt behöver det finnas en mening. Meningen med livet är kanske att ha en mening i livet. Dessvärre strävar vi ofta efter ett mål därframme som vi tror är himmelriket. När vi når detta statiska tillstånd uppstår ofta en tomhet. Vi mår inte bra om jämvikt. Ovisshet skrämmer oss men vissheten kväver oss. Däri ligger människans paradox. Vi mår som bäst när vi är i balans; ett liv som svänger fram och tillbaka mellan kaos och ordning samt mellan rörelse och att bara vara.

I varje ögonblick är vi i himmelriket. Paradiset är här och nu. Varje smärta, skratt, tårar, gemenskap och svettdroppar är livet. Allt är som det ska.