Du är medveten om din gåva och älskar hela tiden med samma totala entusiasm. Det är inte mycket vid specifika tillfällen utan istället mycket hela tiden. Att det skulle finnas någon bägare med begränsad mängd finns inte i din värld, det finns bara oändligheten.
Du är kunnig och du hoppas inte. Därmed är du inte sorgsen. Du är medveten. Man skulle kunna tro att du är en samlare, men du är inte kvar i det förflutna utan uttömmer dina livsmöjligheter fullt ut. Livet blomstrar eftersom död och födelse ständigt upprepas. Inte på samma sätt dock, livet är både ojämförligt och flyktigt.
Du följer inte rumstiden, utan rummet och tiden följer dina rörelser på dansgolvet. Hos de som lever på hoppet väcker du en känsla av avund. Du är för dessa en utmanade storhet och antingen tas avstånd eller ges det ena omdömet efter det andra för att försöka dra ner dig.
Dramaberättelsen om Don Juan härstammar från Spanien och avser i dagligt tal en kvinnoförförare. Men som Albert Camus för fram är den betraktelsen alldeles för simpel.
