Lugnet i sjön

Året var 2003. Jag får frågan om jag vill hänga med till Grövelsjön. Det är mitt i vintern och vi ska tydligen ut några dagar i vildmarken via skidor och med tält. Spontant tänker jag att jag inte är någon friluftsmänniska. Men sen inser jag att jag sedan lumpen velat bygga och sova i en snöbivack. Så jag svarar ja under förutsättning att vi gräver ut, och sover i, en grotta (bivack) om vi hittar en lämplig snöhög. Andra dagen hittade vi en sådan och vi ägnade åtskilliga timmar åt arbetet att gräva ut nattens boende. Till syvende och sist var det mödan värt. Det blev en häftig upplevelse. Trots att det blåste ordentligt utanför rådde därinne ett totalt lugn.

Livet stormar ibland; Kärleksrelationer, barnuppfostran, ont i nacken, egoism, frustration på jobbet, eksem och så vidare. Men det där är bara krusningar på ytan. Egentligen. Det är när vi identifierar oss själva med ”eländigheterna” som vi hamnar illa till. När vi inte skiljer på livet och livssituationen. Även om vi ibland behöver ta ett steg i en annan riktning eftersom miljön vi befinner oss i just nu är giftig.

Se dig själv som en sjö. På ytan kan det storma vilket gör att det bildas krusningar och kanske t.o.m. vågor. Men därunder råder lugnet. Det finns ett djup med en oändlig volym och potential. Ytan är en ”piss i Mississippi”. Där nere är allt stilla och lugnet råder tillsammans med en trygghet – den riktiga tryggheten, den som bara finns inom oss själva, inte genom någon annan eller annat.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.