Frihet och tvång

Hur pass fri skulle du beskriva dig själv? Ryggradsmässigt kanske man tänker att man lever i Sverige med all frihet som följer därav. Men hur pass fria är vi egentligen?

Spontant kanske vi tänker att vi är fria med tanke på att vi bosätter oss där vi vill, tar vilket jobb vi vill och köper vilken bil vi vill (och har råd med). Men är det verkligen så fullt ut? Är vi fria i valet av t.ex. sysselsättning eller slavar vi under kapitalismens ekorrhjul och premisser?

En än större och känsligare fråga är om vi är fria i valet av partner. Vi pekar ju gärna finger åt de kulturer där släkten väljer partner. Hur fungerar det i den västerländska kulturen? Är det i många fall kapitalismen som är med och styr och ställer även i valet av partner? Är det sann kärlek i botten? Finns förväntningar på hur det ska vara och vems ägg och spermie som är mest ”framgångsrik” och fördelaktig i det system vi lever i?

Det finns två slags friheter:

  • Inre frihet (stora friheten): friheten att vara; att förhålla mig till situationen
  • Yttre frihet (mindre friheten): friheten att handla; att välja bil, hus, sambo, jobb, kompis etc.

Den sanna friheten är en kombination av dessa två. Oavsett vad som händer, oavsett hur eländigt ditt liv har varit, finns alltid ett val att förhålla sig till situationen. Vi kan betrakta oss själva som ett offer eller kan vi förhålla oss på ett diametralt annorlunda sätt kopplat till livets oändliga djup och potential samt sammankoppling med allt och alla. På så vis är många gånger fången friare än sin fångvaktare. Begränsningarna sätter vi ofta upp själva, inom oss själva.

Gör inte friheten till ett objekt utanför dig själv. Du är själv din egen frihet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.