För en tid sedan såg jag en intervju med Mark Levengood. Vilken härlig människa! Han ger ett så varmt intryck. Upplevelsen är att han är en genuin människa som med nyfikenhet och kärleksfullhet kliver ur sängen varje morgon.
Intervjun glider in på föräldrarollen och Mark blir efter ett tag självkritisk, om än enbart i en enda bemärkelse. Han önskade att han kunnat vara bättre på att sätta gränser. Räddningen var hans sambo som tydligen skötte den biten.
I mina ögon är det kärleksfullt att sätta gränser. Om man inte gör det så gör man barnen en björntjänst. Jag är övertygad om att det präglar mönster som sedan in i vuxenlivet är djupt rotade. Jämförelsevis kan man betrakta djurvärlden där föräldrarna på ett otvetydigt sätt uppfostrar ungarna.
Tolerans är en sak men håglöshet är något annat. Astrid Lindgren fångar det väl i Bröderna Lejonhjärta; Det finns saker man måste göra även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort.
