Under relativt många år led jag av återkommande nackspärr. När jag gick och lade mig på kvällen var allt frid och fröjd (med nacken), när jag vaknade på morgonen fanns en irriterande nackspärr. Smärtan var alltid kopplat till att vrida huvudet åt samma håll och den strålade ut på ena sidan mellan skulderbladen. Dag för dag försvann nackspärren sakta men säkert och inom en vecka var den borta helt. Bara för att en tid senare återkomma.
Men sedan några år tillbaka är nackspärren ett minne blott. Jag använder samma säng och kudde samt somnar precis som vanligt på mage. Inte heller har jag gjort några principiella ändringar i hur jag fysiskt lever på dagarna eller i min träning/idrottande. Så det kan inte bero på det yttre.
Svaret ligger förstås i det inre. Kroppen är själens tempel. Om vi vanvårdar templet kommer själen att påverkas. Vad viktigare är, och som i vår sekulariserade och nyttoinriktade kultur är oerhört svårsmält, templet vittrar sönder om själen inte är i harmoni. Kroppen är själens instrument. Om själen inte mår bra ger kroppen utslag i form av smärta, eksem etc.
Kost och träning i all ära. De står sig slätt mot näringen i form av själavård. Lyssna på ditt hjärta, din magkänsla, ditt inre. Din kropp gör det oavsett du är medveten om det eller inte, oavsett om du vill det eller inte. Processen är ofta långsam men undan kommer man inte.
