Barnasinne och nyfikenhet

Barnasinne. Vilket fint ord! Både lekfullt och oskuldsfullt, där jag med det sistnämnda menar renhjärtad och naiv. Ordet naiv används ju ofta för att sätta en negativ stämpel. Här åsyftas att vara fri från rustning och inställningen ”det är så världen funkar”.

Vissa människor har barnasinnet kvar hela livet. Andra tappar det permament och vissa är lyckliga nog att återfå sitt barnasinne. Det finns hos de med barnasinne en härlig kapitulation. Ingen energi läggs på att föra en kamp med motståndaren. Anledningen är enkel; motståndaren finns inom oss själva.

En nyckel till ett gott liv tror jag är nyfikenhet. Den dag nyfikenheten inte finns där är den dagen förfallet startar. Oavsett hur nyfikenheten tar sig uttryck hägrar den från en inneboende kraft. Någon yttre motivation krävs inte som lockton. Drivkraften finns i djupet av oss själva.

När jag var lärare brukade jag poängtera vikten av nyfikenhet för eleverna. Att prata om barnasinne hade varit för tidigt. Det är däremot något vi vuxna skulle behöva borra i när vi springer runt i våra illusioner. Fotot föreställer Astrid Lindgren som lär ha sagt:

Man måste ha barnasinnet kvar, annars blir man aldrig vuxen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.