Politik har dessvärre svalnat i intresse hos mig i takt med att de ideologiska samtalen blir färre och färre. Det verkar galet svårt att få ur en människa / politiker vad denne står för i själ och hjärta. Vad som får blodtrycket att öka får vi aldrig veta eftersom det är en slags robotfasad som politikerna visar upp. Det är utstuderat och mediaslipat.
När nu Centerpartiet ska välja ny partiledare blev jag först glad eftersom jag uppfattade det som att Helena Lindahl, oppositionsråd i Vindeln, skulle vara en av kandidaterna. Hon meddelade själv sin kandidatur till partiledarposten och fick ett stort stöd för detta inom partiet. Tidigare har hon kritiserat det egna partiet och är i mina ögon, utan att jag känner henne, en levande människa.
Centerpartiet har rört sig från att stå jordnära och värna landsbygden till att dyrka liberalismen. Åtminstone partiledningen. Denna liberalism som jag anser vara livsfarlig, bokstavligt talat, för människan. Den för oss bort från solidaritet, till att kapa trådarna mellan oss, så att var och en kan vara så oberoende som möjligt. Under liberalismens vingar gror köp- och säljsamhället.
Sorgligt nog, men inte förvånande, vilket gör det hela ännu mer sorgligt, valde valberedningen att inte låta Helena Lindahl vara en av kandidaterna till partiledarposten. Istället valdes tre andra personer. Det kostar i karriärstegen att inte vara ja-sägare, att ha en stark aura och leva ut sin tro och övertygelse.
Den sanna vägen är inte den enkla och populära vägen. Samtidigt kan människor som vandrar den sanna vägen vara jobbiga att möta eftersom de påminner oss om något. I slutet av dagen är det våra val som definierar oss som människor.
