Det finns ett ord, synkronicitet, som härstammar från det grekiska språket och kan översättas till ”samtidig” eller ”på samma gång”. De flesta av oss har nog någon stått och bävat över ett sammanträffande som rent matematiskt är att likställa med att hitta en nål i en höstack. Synkronicitet handlar om att det som sker har en mening och att händelser är sammankopplade, ibland under stor fascination.
Det händer att våra ögon öppnas genom att vi först ser, varpå något blir ”bevisat”, och sedan tror vi. Men om vi istället vänder på det så öppnas dörrarna till en helt annan värld. Om vi tror kommer vi att se. Världen finns inom oss. Det som tidigare var ett hot eller risk blir nu en möjlighet.
Jag är övertygad om att vi alla är menade, alla på sitt unika sätt, men ändå på ett sätt där allt och alla hänger samman och där vi alla är ett. Världen kommer att vägleda oss om vi bara har modet; dels modet att följa vårt hjärta och dels modet att släppa taget. Kanske är det samma sak…
Det finns ett utryck jag gillar: Det vill gärna bli bra. I vägen står rädslorna. Men om modet finns där så vill det faktiskt gärna bli bra. Slumpen är ingen tillfällighet.
