Vi lever i en målorienterad kultur. Det är både personliga mål och företagsmål. Visst kan man sätta upp som mål att ta körkort eller skriva en bok, men denna rådande målfokusering har gått över styr. Risken är att man fäster blicken där framme och går miste om skatterna mitt framför näsan. Och vad ska hända när målet är uppnått? Många, t.ex. idrottare, intygar om tomheten som infinner sig när väl det där målet är uppnått.
I organisationer skrivs rapporter som innehåller syfte och/eller mål. Men det blandas friskt och jag upplever att vi har svårt att särskilja dessa:
- Syftet svarar på frågan: ”Varför?”
- Målet svarar på frågan: ”Vad?” (d.v.s. produkten eller resultatet)
Mellan dessa står ett ”hur” som tar oss från syftet till målet. I rådande kultur ligger mycket fokus på ”vad” och ”hur” när vi i egentligen borde börja med att lägga tonvikten på ”varför”. Att göra en massa ”vad” och ”hur” när vi inte kan förklara ”varför” är… ehhh… svårbegripligt.
För mig är kärnan det intressantaste. Varför gör jag ditten och datten? Vad är min drivkraft? Vad får mig att kliva ur sängen varje morgon?
