Skuld och skam. Två ord som nästan framkallar rysningar. Ofta förväxlas de eller blandas huller om buller. I boken ”Modet att ingenting göra” förklarar Lars Björklund dessa två begrepp.
Skuld handlar om det vi gör och skam om det vi är.
Skuldkänslor kan uppstå när vi inte gjort det vi anser att vi borde ha gjort. Eller såklart när vi gjort något dumt. Skuldkänslor kan också uppstå när vi fattar ett beslut som är det rätta, den sanna vägen, men som kortsiktigt kastar en annan person in i ett obekvämt läge. I en sådan situation bör vi fundera på varför vi känner som vi gör.
Skammen är mer komplicerad och ännu svårare att samtala om i mina ögon. Vi känner skam när vi inte passar in i rådande kultur eller normer. Skamkänslor kan också komma när vi upplever att vi inte räcker till. Om man är en udda fågel på något område, vilket egentligen är fantastiskt fint och levande, kan också få skammen att slå till.
Skuld kan förlåtas bort och blir mer synliggjort i ett kärleksfullt liv. Skammen kan bara älskas bort (självkärlek) och ökar i ett kärlekslöst liv.
