Vi sticker in huvudet i bussen och frågar vart den kör. Det visar sig vara tillräckligt bra och vi hoppar på. Men busschauffören meddelar att det bara går att betala med kontanter. Så lite sedlar och mynt åker fram och därefter följer en livlig bussresa genom staden.
I hotellbaren, och på uteserveringar, sitter folk och läser tidningen. Inte i telefonen, inte i surfplattan utan en riktig papperstidning. De är dock inte inne i sin egna lilla digitala värld utan tittar vänligt upp och säger ”godkväll”.
Det blir samtal med hotellpersonal, servitörer på restauranger, padelklubbägare och vem man nu än springer på. Riktiga samtal där folk stannar upp och tar sig tid. Inte med undertonen att ta sig vidare till nästa grej som hägrar.
När Amelia och jag hoppar in i taxin 07:45 i morse för att ta oss till flygplatsen har vi haft några fantastiska dagar i Palma på Mallorca. En viktig pusselbit är att de spontana mänskliga mötena helt naturligt varit i centrum, med telefon och digitala verktyg som stödhjul. Inte tvärtom.
