Nån gång ibland har jag förmånen att få vara internlärare på mitt företag. När vi inleder en ny kurs brukar jag alltid be deltagarna att berätta om något de älskar att göra. Jag inledde själv med att berätta om mitt padelspelande samt intresse för existentiell filosofi. I en av pauserna kommer en av deltagarna fram och berättar om något som benämns ”radikal acceptans”.
Radikal acceptans handlar om att se livet såsom det är. Inte såsom jag önskar det att vara och inte genom att kämpa emot och vägra se situationen som den är. Det enda som händer då är att lidandet ökar.
Vad som än har hänt kan vi inte ändra det förgångna. Däremot innebär den stora friheten att vi kan välja hur vi förhåller oss till situationen. På så vis kan fången vara friare än fångvaktaren.
