En begravningsdikt

Följande dikt av Naima Jakobsson (1866-1923) brukar hamna under epitetet begravningsdikt:

Det liv är icke längst
som längst varat
Den levat längst,
som fyllde livet bäst.
Den är ej rikast,
vilken mest har sparat
Nej, den är rikast
som har givit mest.

Även om den självfallet kan ha sin plats vid en begravning vill jag inte sammankoppla den med död. För mig är den ett budskap att skicka med vid födelse.

Världen har kraftig slagsida
mot nytta istället för värde,
mot det som kan mätas istället för det som är omätbart,
mot impulser istället för tålamod,
mot bitar som sätts ihop istället för det som är en odelbar helhet,
mot överenskommelser istället för ideologi,
mot logik istället för känsla,
mot yta istället för det djup,
mot det medvetna istället för det omedvetna,
mot liberalism istället för solidaritet.

Och så undrar vi varför ihåligheten och den psykiska ohälsan ökar i världen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.