Curlingföräldrar och servicebarn

Dansken Bent Hougaard myntade begreppet curlingföräldrar / att curla sina barn. Han har skrivit boken Curlingföräldrar och servicebarn. I en intervju i Svenska Dagbladet kommer diverse reflektioner fram (nedanstående är ej citat utan urplock och omskrivningar från min sida för att fånga essensen):

Som äggulan i ett ägg, helt skyddad från allt ont. Det är den barndom som samtida föräldrar vill ge sina barn, enligt den danske psykologen Bent Hougaard. Curlingföräldrar kallar han oss; (över)engagerade vuxna som försöker göra livet perfekt för vår avkomma – vi lämnar, hämtar, levererar och reder ut alla problem, vi köper leksaker som om det inte finns någon morgondag – och samtidigt lider vårt samvete eftersom vi känner oss otillräckliga.

För lite motstånd är inte hälsosamt. Curlingföräldrarna måste släppa taget om sina barn och låta dem möta verkligheten. Om inte kommer barnen att få det mycket tuffare som vuxna.

Bent Haugaards huvudpoäng för vår tids förälder är att vi i vår kamp för att göra livet så bekvämt som möjligt för våra barn har fått betala ett högt pris: förlusten av respekt.

Frånvaron av adekvat barnuppfostran är ett enormt problem. Föräldrar kan varken köpa sina barn eller sinnesfrid. Det fungerar inte så. Man ska inte vara grov och tuff, utan konsekvent och framför allt stå för det man säger. Den gamla principen, om att lära genom handling, gäller. Handling möjliggör transformation. Vi måste visa vad vi menar, inte bara prata om det. Lärarna har stora problem idag. Vi vuxna väntar alldeles för länge innan vi agerar auktoritetsfigurer.

Det är mycket babblande bland föräldrar i dag. Aldrig tidigare har de haft så omfattande förklaringar. Om vi ​​inte lär barn att de vuxna styr och tar ansvar, vad händer då? Alldeles för många föräldrar förhandlar om allt med sina avkommor från 2-3 års ålder. Föräldrar måste göra klart för sig själva vilka frågor som inte kan förhandlas.

Curlingföräldrar av idag är ofta så upptagna med att vara effektiva att de hellre tänker på de få minuter de kan spara för stunden, snarare än att lära sina barn att göra sina egna smörgåsar och låta dem spilla mjölken medan de lär sig för framtiden.

Curlingföräldrar förvandlas till hemtjänstemän. Oavlönade. Resultatet är att barn kräver ännu mer vård/service. Det är inte möjligt att älska sina barn för mycket, men det är möjligt att ge för mycket stöd.

Å ena sidan har barn aldrig tidigare haft det bättre (materiellt, sjukvård etc.), å andra sidan har de aldrig mött större svårigheter än nu. Vi ger barn för mycket frihet när de är små. Hela tiden frågar vi dem: Vad skulle du vilja äta? Vilka kläder skulle du vilja ha? Vad skulle du vilja spela?

Våra barn är inte våra vänner. De har många kompetenser, men de är inte kompetenta. Att vara kompetent innebär att kunna härbärgera sina känslor, vänta på sin tur och ta ansvar. Barn kan inte göra det och ska inte heller kunna. Barn vill att deras behov tillgodoses nu. Det vi behöver är kompetenta vuxna.

En annan dansk, Jesper Juul, som delvis stått på annan sida i debatten, sade:

Föräldrar frågar hela tiden sina barn: vad har du lust med? Om jag kunde trolla är det här just vad jag skulle vilja få folk att sluta med. Barn vet vad de har lust med, men inte vad de har behov av.
Om man tillfredsställer barnens alla lustar går de med stor sannolikhet miste om det som de mest av allt behöver: närkontakt med de ansvariga vuxna.

Det jag undrar är: Vad har drivit denna förändring jämfört med när jag var liten för sisådär 40 år sedan?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.