Jaget och egot

Vi identifierar oss med vår föreställning, vår bild, av oss själva. Denna föreställning/bild utgör personen Christian, annorlunda uttryckt mitt ego. Ordet person härrör från latinets persona som betyder mask. Vi spelar en roll och identifierar oss med den rollen. Ju starkare identifiering, ju starkare ego.

Men om detta är personen Christian, d.v.s. masken jag bär, vem är då jag där bakom masken? Till att börja med; Har jag kommit till världen från mina föräldrar? Från min mamma med stöd av min pappa? Nä, jag har kommit till världen genom mina föräldrar. Var slutar då jaget? Längs med min hud? Nä, jag kan inte leva utan luften jag andas, vattnet jag dricker och maten jag äter. Syret i luften är beroende av växternas och trädens fotosyntes. Så allt och alla hänger samman; människor, djur och natur. Vi människor är beroende av varandra, men det finns också ett band mellan mig och stenen utanför fönstret om vi tänker efter.

Jag är alltså inte en hudpåse med ett ”jaget” någonstans bakom ögonen och mitt emellan öronen. Det är inbillning att så skulle vara fallet. Vi tenderar att se saker och ting på det sättet; som objekt som är fristående från varandra. Och ju mer vi objektifierar livet, desto kallare, hopplösare och mindre kärleksfullt blir det. Men vårt verkliga jag är den värld som har vår organism i centrum. En organism som står i förbindelse med allt och alla.

Den klassiska fysiken beskriver saker och ting som objekt som utsätts för krafter, t.ex. när en människa åker karusell på Liseberg. Men den lite mystiska kvantfysiken beskriver istället världen med hjälp av vågor av energi. På så vis hänger faktiskt den naturvetenskapliga världsbeskrivningen ihop med det humanistiska/andliga.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.