Att känna sig själv

Hur känner man sig själv? Jag inser att frågan är självklar för mig, d.v.s. vad jag menar med frågan, men att skriftspråket gör att den går att tolka på olika sätt. Vi säger ju ibland att vi känner person X och person Y. I någon utsträckning har vi då en tro att vi vet vilka dessa är och att vi har någon slags relation med dessa personer. Så, hur känner man sig själv? Hur tar jag reda på, och vet, vem jag själv är? Vilken relation har jag till mig själv?

I filmen Matrix får Neo ett val mellan ett blått och ett rött piller. Morpheus säger:

“You take the blue pill… the story ends, you wake up in your bed and believe whatever you want to believe. You take the red pill… you stay in Wonderland, and I show you how deep the rabbit hole goes.”

Dialogen har före dess innehållit följande:

MORPHEUS: The Matrix is everywhere. It is all around us. Even now, in this very room. You can see it when you look out your window or when you turn on your television. You can feel it when you go to work, when you go to church, when you pay your taxes. It is the world that has been pulled over your eyes to blind you from the truth.

NEO: What truth?

MORPHEUS: That you are a slave, Neo. Like everyone else, you were born into bondage. Born into a prison that you cannot smell or taste or touch. A prison for your mind.

Enda sättet att lära känna sig själv på riktigt är att lyssna inåt. Att lyssna på den inre rösten och släppa fram sin sanna natur. Men då krävs att vi genomskådar det som inte är på riktigt, det som bara är mentala föreställningar, det som bara är ett låtsasspel som vi deltar i. Det krävs också att vi gör oss fria från det ständiga bruset, från alla distraktioner, som dessutom bara ökar och ökar och snurrar fortare och fortare.

I den nakna stillheten känner vi oss själva.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.